När har man rätt till en offentlig försvarare?

Domstolen kan besluta om att den som är misstänkt i ett brottmål har rätt att företrädas av en offentlig försvarare. Denna rätt är dock inte absolut, och gäller inte i alla fall. Rätten till offentlig försvarare avgörs av domstolen i varje enskilt fall och grundar sig på vad som står i Rättegångsbalken. Det är oftast den misstänkte själv som ska kräva offentlig försvarare, domstolen ska dock underrätta den misstänkte om att han eller hon har rätt att begära en offentlig försvarare.

Objektivitetsprincipen

När rätten beslutar om att offentlig försvarare inte ska tilldelas den misstänkte, grundar man detta med hänvisning till objektivitetsprincipen. Objektivitetsprincipen innebär att åklagaren i målet har skyldighet att förutom bevis och vittnesmål som talar mot den misstänkte, även samla in och framföra bevis och vittnesmål som talar till den misstänktes fördel. När brottet är av ett slag som endast förväntas ge böter eller kortare fängelsestraff, anses objektivitetsprincipen vara tillräcklig för att den misstänkte ska ges en rättvis rättegång.

Brott av allvarligare art

Huvudregeln vid beslut om offentlig försvarare är att den åtalade misstänks för ett brott som ger minst sex månader fängelse i straffskalan. Brott som har en lägre straffsats, till exempelvis trafikförseelser, innebär inte automatiskt rätt till offentlig försvarare. Man anser allmänt att den som är misstänkt för ett ringare brott kan föra sin egen talan och hänvisar i övrigt till objektivitetsprincipen. Dock kan den som är misstänkt för ett ringare brott alltid begära att få en offentlig företrädare utsedd och få saken prövad.

Utöver denna huvudregel finns tre andra punkter angivna i rättegångsbalken då en domstol kan utse en offentlig försvarare åt den misstänkte; med hänsyn till utredningen, om påföljden är svårbedömd eller om den misstänktes personliga förhållanden anses kräva att han eller hon behöver en offentlig företrädare.

Med hänsyn till utredningen

Om utredningen genererar komplicerad teknisk bevisning, eller om svårbedömda förhållanden råder på andra sätt, kan rätten anse att den misstänkte kan behöva hjälp av en offentlig försvarare. Det kan också vara så att utredningen är såpass komplicerad att åklagaren inte anses kunna väga in den misstänktes intressen enligt objektivitetsprincipen, varför en offentlig försvarare skall utses.

Om påföljden är svårbedömd

Om brottet är av sådan art att det är oklart vilken påföljden kommer att bli, kan rätten besluta om offentlig försvarare till den misstänkte. Detta gäller även om det aktuell brottet har ett minimistraff på mindre än sex månader.

Den misstänktes personliga förhållanden

En offentlig försvarare kan även förordnas med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden. Detta kan exempelvis vara mycket hög ålder, fysisk eller psykisk sjukdom, syn- eller hörselsvårigheter eller andra handikapp.

Överklagan och privat försvarare

Om den misstänkte inte bedöms vara i behov av en offentlig försvarare, har han eller hon både rätt att överklaga eller på egen bekostnad utse en egen, privat försvarare. I en överklagan kan den misstänkte åberopa ovanstående punkter och argumentera för på vilket sätt han eller hon anser sig behöva en offentlig försvarare.

Skillnaden mellan en offentlig och privat försvarare är att den offentliga försvararen bekostas av staten, om den misstänkte firas i rättegången. Har man rätt till en offentlig försvarare, blir den privata försvarare man anlitat, utsedd till offentlig försvarare och får sina kostnader täckta av staten. Blir den misstänkte dömd för brottet måste han eller hon dock i olika utsträckning stå för advokatkostnaderna själv, beroende på ekonomisk situation. Läs mer om offentliga försvarare på denna site.

14 Feb 2018